"Kan jag få bo i Sverige?" En studie av informaitonsmaterial till nyanlända barn

Detta examensarbete skrevs under våren 2009. Examensarbetet tar sin utgångspunkt i att en informatör på Migrationsverket i Malmö undrar hur olika aktörer bemöter nyanlända barns informationsbehov. Han efterlyser en förstudie kring detta, för att sedan eventuellt kunna utarbeta ett informationsmaterial. Anledningen till att han vänder sig till Lärarutbildningen är att han är intresserad av att ta del av ett pedagogiskt perspektiv. Författarna har med utgångspunkt i denna undran kartlagt tre informationsmaterial som på olika sätt berör nyanlända barns situation i Sverige. Materialen är i form av ett faktablad som kommer från Migrationsverket, en webbsajt (www.utanpapper.nu) som drivs i Rädda Barnens regi och ett utbildningsmaterial som används av Röda Korsets projekt för ensamkommande barn. Materialen har analyserats utifrån textanalytiska och läromedelsanalytiska frågeställningar. De innehåller samma grundläggande stoff men omfattningen skiljer sig åt. Informantintervjuer med representanter från de tre aktörerna har genomförts som kom- plement till materialen. Informanterna har alla understrukit vikten av ett användbart material och de kan tänka sig någon typ av samarbetsprojekt. Resultatet av de analyserade materialen visar att det är viktigt med ett tydligt pedagogiskt förhållningssätt. Det är nödvändigt att ha en klar målgrupp och att fullt ut ta hänsyn till de specifika förutsättningar som gruppen har. Det är önskvärt med instruktioner i anslutning till materialet. Materialet ska ha en förklarande ton och tydlig struktur. Författarna föreslår en webblösning där det finns en öppenhet med klara hänvisningar till rätt instanser. En webblösning bör även ha inslag av interaktivitet så som mejl eller en telefontjänst. Arbetet med materialen leder till frågan om vems ansvar det är att informera nyanlända barn och barn i och utanför asylprocessen. Det förs ett resonemang kring denna strukturella fråga och ett eventuellt mellanorganisatoriskt samarbete diskuteras. Författarna kommer fram till att ett sådant samarbete är önskvärt men inte oproblematiskt. Det är viktigt att ett nytt material framställs då informationsbehovet hos denna utsatta grupp är stort